Bokföringslagen

Här finner du lite information om bokföringslagen

Den nuvarande bokföringslagen, bokföringslag (1999:1078) trädde i kraft 1 januari 2000 och ersatte den tidigare bokföringslagen (1976:125).

Denna reglerar vilka som är skyldiga att föra bokföring i Sverige, samt hur detta skall gå till. Bokföringslagen kan sägas vara nära sammankopplad med Bokföringsnämnden, då det är denna som enligt lagtexten har ansvaret för att utveckla god bokföringssed i Sverige. Finansinspektionen tilldelas samma ansvar för den typ av företag som faller under dem (kreditinstitut och liknande).

Då rena lagtexter kan vara lite krångliga att begripa, så kan man med fördel vända sig till Bokföringsnämnden för mer tydlig information om vad bokföringslagen egentligen avser. Detta är viktigt att hålla i åtanke; på många sätt är bokföringslagen en ”levande” lag, där en paragraf kan ha tolkats på ett sätt för fem år sedan och ett delvis annat nu. Det är då alltid Bokföringsnämndens senaste tolkning som är den nu gällande. Men att bokföringslagen på många punkter kan ses som onödigt omständlig och svårbegriplig är inte så svårt att förstå: lagtexter i sig är inte alltid så lättbegripliga, även när de rör enklare saker. Bokföring och ekonomi är ju även de områden med rätt så avancerad nomenklatur. Mötet mellan de två har då helt enkelt lett till en lagtext som är mer otydlig än genomsnittet.

Bokföringslagens olika utföranden

Bokföringslagen har sedan den trädde i kraft ändrats ett antal gånger; senast enligt 2011:1399 som trädde i kraft första januari 2012. Vissa av dessa förändringar har varit marginella, medan andra inneburit rätt så betydande skillnader. Även om den senaste revideringen trädde i kraft 2012 så skedde egentligen de senaste större förändringarna i och med de lagar som introducerades från 1 januari 2011. De syftade bland annat till att förenkla, bland annat genom att förbättra möjligheterna att sköta och arkivera bokföring elektroniskt.

Om man bryter mot bokföringslagen

Brott mot bokföringslagen behöver inte vara uppsåtliga, vilket innebär att man kan dömas även om det sker av slarv. Bokföringsbrott kan bero på att antingen bokföring helt saknas, eller är bristfällig (poster saknas eller är felaktiga), eller om en post inte kan verifieras. Maxstraffet för bokföringsbrott är fängelse i sex år, och det är också vanligt att man döms till näringsförbud.